Våtmarkernas värden

Våtmarker är till nytta och glädje på många sätt. Sådana nyttor som vi får av en naturtyp kallas ibland för ekosystemtjänster. Olika typer av våtmarker kan vara till nytta på olika vis.

Myrar binder kol

I de torvbildande våtmarkerna, myrarna, finns stora mängder kol bundet. Så länge marken fortsätter att vara myr, så fortsätter den att binda kol. Även om myrarna samtidigt avger metangas, som är en stark växthusgas, så gör de stor nytta för klimatet genom att de binder så mycket kol.

Vid utdikning och torrläggning av våtmarker frigörs växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen. När myrmark dikas ut och torrläggs kommer mer syre ner i marken, vilket gör att torven bryts ner till koldioxid. Från näringsrika torvmarker ökar ofta också bildningen av lustgas. I Sverige beräknas de klimatpåverkande utsläppen från torrlagda torvmarker vara större än utsläppen från alla personbilar.

Genom att fylla igen diken så att marken blir våt igen, kan nedbrytningen av torv hejdas och marken kan åter bli en kolsänka som binder kol från luften.

Ur klimatsynpunkt bör markvattnets medelnivå helst vara ca 1 dm under markytan. I det översta torvlagret finns mikroorganismer som bryter ner metan som bildas längre ner. Om man höjer vattennivån över markytan, så trivs inte de organismerna längre, och då får man större metanutsläpp.

Motverkar torka och översvämningar

Vattnet i naturen befinner sig i ett ständigt kretslopp. Det regnar och snöar ner över stora ytor, samlas i vattendrag och sjöar och når så småningom haven. Avdunstning sker längs vägen, men en stor del av avdunstningen sker till havs, där moln bildas som vinden sedan för in över land så att vattnet åter kan falla ner som regn och snö.

Ju snabbare vattnet rör sig genom landskapet, från områden där nederbörd fallit till åar, älvar och sjöar, desto mer kommer vattenståndet att variera, och desto större risk är det för översvämningar när det regnat mycket och torka när det regnat lite.

Våtmarker kan bromsa upp vattnets transport genom landskapet och därigenom jämna ut flödet i vattendragen. Då minskar risken för besvärliga översvämningar längre nedströms. Vid torka kan våtmarker fungera som vattenmagasin, som minskar risken att vattendrag nedströms torkar ut helt.

På grund av klimatförändringen förväntas både torrperioder och kraftiga regn skapa större problem framöver. Då ökar också nyttan av våtmarker, som därigenom kan hjälpa oss att mildra en del av klimatförändringens negativa effekter.

Renar vatten

Genom att våtmarker bromsar vattnets rörelse hinner många föroreningar som till exempel orsakar övergödning brytas ner, sjunka till botten eller tas upp av växter.

Om en våtmark anläggs eller restaureras på väl vald plats kan den rena bort så mycket som upp till 1 ton kväve per hektar och år.

För att minska läckage av fosfor kan särskilda fosfordammar byggas. De består av en djupare del vid inloppet, där vattnet stannar upp så att jord och fosfor sjunker till botten, och sedan en långsmal, grund del med mycket växtlighet som kan ta upp fosfor och filtrera partiklar.

När man anlägger eller återställer våtmarker kan man ibland få oönskade effekter som gör att marken släpper ifrån sig mer föroreningar av något slag. När man planerar en våtmark är det lämpligt att försöka bedöma och förebygga sådana risker.

Livsmiljöer för växter och djur

I många våtmarker finns en stor artrikedom av kärlväxter, mossor, insekter och fåglar. För fåglar kan en våtmark vara viktig på olika sätt – några bor och föder upp sina ungar där, några bor i närheten men hittar föda i våtmarken, och andra stannar och rastar där under flyttning. För att bevara mångfalden av arter i vårt land är det angeläget att värna om arter som riskerar att försvinna från Sverige på kort eller lång sikt.

Enligt Artdatabankens bedömning har 569 rödlistade arter i Sverige våtmark som viktig livsmiljö. Av dem finns 176 arter i Värmlands län. För 50 av dessa är våtmarker till och med den enda eller den viktigaste livsmiljön.

En rödlistad fågel som behöver våtmarker är smålommen, som också är Värmlands landskapsfågel. Den häckar i ganska små, ofta fiskfria skogstjärnar och myrgölar med flacka stränder. Den är känslig för störningar, särskilt när den ruvar sina ägg.

En art som är särskilt intressant i europeiskt perspektiv är en mossa som kallas spatelvitmossa. Den finns bara i Sverige, Norge, Island och östra Nordamerika. I Värmland finns den på några platser från Gräsmark och norrut. Spatelvitmossan växer oftast i kärr, någon gång även vid stränder.

Några våtmarkstyper som är särskilt värdefulla för hotade arter i Värmland är öppna sandbankar och översvämningspåverkade lövskogar längs Klarälven, samt rikkärr som främst finns i östra delen av länet.

Friluftsliv

Våtmarker i skog och i odlingslandskap bidrar till att göra landskapet omväxlande och trivsamt. I många myrar kan man plocka hjortron eller tranbär. På vintern kan småvatten vara trevliga att åka skridskor på, och större myrar ger möjlighet till angenäma skidturer. Våtmarker med ett rikt fågelliv är populära utflyktsmål, särskilt på våren och hösten när många flyttfåglar stannar och rastar där.