Hästens bete – kan rädda många naturbetesmarker!

Hästens bete bidrar till den biologiska mångfalden och om Sverige ska nå miljömålet om ett rikt odlingslandskap så behöver betandet öka på marker som inte är lämpliga för odling av exempelvis vall och spannmål. Naturbetesmarkerna, marker som inte gödslats, plöjts och har en naturlig flora, har stora natur- och kulturhistoriska värden och är en viktig resurs för många, både djur och människor. Att kunna flytta hästar från vinterhagar till betesmarker bidrar även till mindre näringsläckage då söndertrampade markerna får vila och återetablera ett växttäcke som tar upp en del av näringen.

I Sverige finns stora arealer värdefull naturbetesmark som riskerar att växa igen när antalet nötkreatur minskar. De senaste 100 åren har så mycket som 90 % av naturbetesmarkerna försvunnit då många lantbruk upphört med sin verksamhet. Om vi även i fortsättningen vill ha öppna landskap med hög biologisk mångfald behöver vi se hästen som en viktig resurs och ett alternativt betesdjur på våra naturbetesmarker.

Varför passar hästarna på naturbetesmarken?

Hästen, som ursprungligen är ett stäppdjur och en gräsätare, behöver äta många timmar om dygnet för att må bra. Den har en liten magsäck och behöver därför små mängder mat, ofta. Får den välja själv så äter den 13–18 timmar per dygn. På ett bete får hästarna möjlighet att söka sin föda under en längre tid på dygnet, de får social träning i att umgås med andra hästar och de bygger upp sin kropp genom lek och vila. Många av naturbetesmarkerna är kuperade vilket hjälper hästen att på ett naturligt sätt stärka motoriken. Att hästen får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden minskar även risken för stereotypa beteenden. Om det är första gången hästen ska släppas på kuperat naturbete kan det vara en fördel att hästen är ordentligt motionerad samma dag. Ett annat tips är att först släppa på en begränsad del av hagen som inte är alltför kuperad. Inte bara hästen mår bra av att gå på bete. Din ekonomi förbättras då du inte behöver köpa foder. Även en kortare tids bete gynnar den biologiska mångfalden, då gräset blir avbetat och de mer lågväxta örterna får större tillgång till ljus.

Räcker bete som enda foder?

Variationen i energi- och proteininnehåll på naturbetesmarker är stort och beror på vad som växer och om det är före, under eller efter att gräset gått upp i ax. Senare på säsongen, då tillväxten av vegetationen minskar, kan man minska antalet hästar på betet eller flytta dem till ett större bete.
Olika hästar har olika näringsbehov, men för de flesta typer av hästar och ponnyer kan naturbetesmarker passa utmärkt. Idag ser vi ett ökat problem med feta hästar. För att minska riskerna med sjukdomar som fång, vilket har ökat kraftigt under senare år, så skulle många typer av hästar och ponnyer med fördel kunna släppas på stora, magra natur- eller skogsbeten. Det finns dock hästar som kan ha svårt att täcka sitt näringsbehov på naturbetesmarker, till exempel digivande ston.

Växelbete eller sambete med andra djurslag

Olika djurslag som kor, får, hästar och getter kan med fördel växelbeta eller sambeta naturbetesmark. Att växelbeta eller sambeta med andra djurslag är ett mycket bra sätt att utnyttja betet bättre, då de olika djurslagen betar olika växter och på olika sätt vilket ger en större variation. Djuren undviker även att beta gräs vid sina egna gödselhögar men däremot kan de äta vid andras. Detta leder till att parasittrycket minskar då gödselratorna med eventuella parasiter betas och betet saneras på parasiter utan att djuren smittas. Det innebär ett minskat behov av att använda avmaskningsmedel vilket gynnar miljön och uppkomsten av resistens mot avmaskningsmedel. Har man behov av att avmaska sin häst så ska man tänka på att göra det i god tid före betessläpp så att substanser av preparatet inte följer med ut på bete och påverkar dyngbaggar och insekter som är beroende av mockor efter betesdjur.

Hantera trampskador och gnagskador på träd

Om man är rädd för att markerna ska bli söndertrampade är det vanligaste sättet att undvika detta att ha tillräckligt stora beteshagar och anpassa antalet hästar till just den betesmarken. Vidare bör man undvika att släppa hästarna då det är väldigt blött eller på känsliga områden. Det kan också vara bra att stängsla ifrån områden som är känsliga för tramp för att undvika onödiga skador. Risken för gnagskador på träd upplevs av många hästägare som störst i vinterrasthagarna, då det inte finns gräs att beta. Skulle det förekomma under betessäsongen och man upplever att det är ett problem, så är det bäst att stängsla bort de träd man vill spara eller att flytta en häst som börjar gnaga på träd för att undvika att det blir ett vanebeteende.

Text: Hanna Lindgren, Länsstyrelsen i Västerbotten

Fler artiklar - Norrbruk